Grundämnet fosfor (P)

Allmänt om grundämnet fosfor

Fosfor är ett icke-metalliskt grundämne som har en mycket hög kemisk reaktionsförmåga, varför fosfor inte kan hittas i fri form i naturen. Fosfor finns kemiskt bundet i både DNA och RNA, och är nödvändigt för alla levande celler.

Vit och röd fosfor

Fosfor i ren form förekommer i olika former (allotroper), varav de vanligaste är vit och röd fosfor.

Vit fosfor

Vit fosfor var den första att upptäckas, och kännetecknas av att den sänder ut ett blekt ljus när den kommer i kontakt med luft (syren reagerar med fosforen). Vit fosfor används ibland i granater (framför allt brand- och rökgranater) och är mycket giftigt. När den vita fosforen utsätts för syre börjar den brinna och utvecklar en vit rök som drar till sig vatten och bildar frätande fosforsyra.

Röd fosfor

Den röda fosforen reagerar svagare än den vita fosforen, men ändå på ett explosionsartat sätt då den utsätts för mekanisk påverkan med ett oxidationsmedel. Röd fosfor är den beståndsdel i plånet på tändsticksaskar som är aktiv, som gör att tändstickorna kan fatta eld när tändsatsen (toppen) dras mot plånet. Röd fosfor är inte alls lika giftigt som vit fosfor.

Fosfor i människokroppen

I kroppen finns fosfor främst i tänder och ben, men det finns även en del fosfor i musklerna och organen. Ämnet fyller även en mängd funktioner i kroppen, till exempel är fosfor viktigt för näringsupptaget och har även viss betydelse för omsättningen av kolhydrater och fett. Andra områden där fosfor spelar en roll är för hormonernas arbete i kroppen, samt vid bildandet av den nukleinsyra som bär på arvsanlagen. Att ha brist på fosfor i kroppen är inte särskilt vanligt, men symptom på detta är bland annat problem med bukspottskörteln, tänder, trötthet och viktnedgång.

Kort historik om fosfor

Historien bakom fosfor är verkligen fascinerande. År 1669 skulle fosfor bli det första grundämne att upptäckas sedan antiken, men sättet det upptäcktes på var verkligen annorlunda. Den tyske alkemisten Hennig Brand experimenterade med att göra guld av urin, och hade fått flera dussin hinkar från sina grannar i Hamburg. Ur detta urin lyckades ur detta urin extrahera ett ämne som lyste i mörkret. Till en början höll Brand tillverkningsprocessen hemlig, men den engelske forskaren Robert Boyle listade sedan ut hur han hade gått tillväga.