1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | ||
1 | H | He | |||||||||||||||||
2 | Li | Be | B | C | N | O | F | Ne | |||||||||||
3 | Na | Mg | Al | Si | P | S | Cl | Ar | |||||||||||
4 | K | Ca | Sc | Ti | V | Cr | Mn | Fe | Co | Ni | Cu | Zn | Ga | Ge | As | Se | Br | Kr | |
5 | Rb | Sr | Y | Zr | Nb | Mo | Tc | Ru | Rh | Pd | Ag | Cd | In | Sn | Sb | Te | I | Xe | |
6 | Cs | Ba | * | Hf | Ta | W | Re | Os | Ir | Pt | Au | Hg | Tl | Pb | Bi | Po | At | Rn | |
7 | Fr | Ra | ** | Rf | Db | Sg | Bh | Hs | Mt | Ds | Rg | Cn | Nh | Fl | Mc | Lv | Ts | Og | |
* | La | Ce | Pr | Nd | Pm | Sm | Eu | Gd | Tb | Dy | Ho | Er | Tm | Yb | Lu | ||||
** | Ac | Th | Pa | U | Np | Pu | Am | Cm | Bk | Cf | Es | Fm | Md | No | Lr |
Det periodiska systemet kallas också för grundämnenas periodiska system, eftersom det är en karta eller ett system för att organisera grundämnen efter egenskaper och atomnummer. Ett grundämne är ett ämne som bara består av ett enda slags atomer, och atomnumret för ett grundämne anger hur många protoner som finns i grundämnets kärna.
Kemister började redan på det tidiga 1800-talet inse att grundämnen kunde ha likartade egenskaper. Kunskapen om olika grundämnens atomnummer växte också fram. På 1860-talet lyckades flera vetenskapsmän att göra tabeller över grundämnen. Först en brittisk kemist, John Alexander Reina Newlands, som ställde upp en tabell över 62 av 63 kända grundämnen. Därefter, på varsitt håll, tysken Lothar Meyer och ryssen Dimitri Mendelev vid ungefär samma tidpunkt. Då Mendelev hann först med att publicera systemet med perioder (horisontella rader) och grupper (vertikala kolumner) blev det Mendelev som fick äran, och oftast anses han vara upphovsman till periodiska systemet så som det är känt idag.
Den kemiska beteckningen på grundämnena består av en eller två bokstäver, som generellt sett är en förkortning av ämnets latinska namn. Ämnena har ofta fått sitt namn efter dess egenskaper eller någon plats relaterad till den de upptäcktes på, eller kopplat av dess upptäckare eller annan person.
Hur grundämnena är placerade i det periodiska systemet talar inte bara om hur tunga respektive grundämnes atomer är i förhållande till varandra. Uppdelningen i perioder och grupper talar också om vilka egenskaper ett ämne har, t.ex. om det är en metall eller icke-metall och även hur ämnet reagerar med andra ämnen. Grundämnena är ordnade efter ökande atomnummer och de vågräta raderna kallas perioder, medan de grundämnen som står efter varandra i de lodräta kolumnerna tillhör samma grupp. De grundämnen som tillhör samma grupp har samma antal valenselektroner, vilket betyder att de även liknar varandra ur både kemisk och fysikalisk synvinkel. Enkel regel angående valenselektroner är att ett grundämne har lika stort antal valenselektroner som entalssiffran i gruppnumret. Ämnen som tillhör samma period har samma antal elektronskal, periodnumret anger även antal elektronskal hos atomen.
Under normala förhållanden anses de flesta grundämnen i det periodiska systemet att vara metalliskt. Metalliska grundämnen har generellt sett typiska metalliska egenskaper som t.ex. att det har en typiskt metallglans, hög elektrisk ledningsförmåga (konduktivitet) och god värmeledningsförmåga. Några exempel på välkända metaller är järn (Fe), guld (Au), silver (Ag) och aluminium (Al).
Det är enbart ett fåtal ämnen i det periodiska systemet som är icke-metaller, ämnen som klassas som icke-metaller brukar definieras som sådana som saknar metalliska egenskaper. Icke-metallerna är dock mycket viktiga för allt liv på jorden, och är därför även vanligt förekommande på jorden. Exempelvis är kol (C), som utgör en byggsten i nästan alla levande organismer och krävs för att biologiska processer ska fungera, en icke-metall. Syre (O) som behövs för att eld skall kunna brinna och för att människor och djur ska kunna andas är också en icke-metall, samt även kväve (N) och fosfor (P) som båda är viktiga näringsämnen.
Det periodiska systemet utgör en viktig grund för stora delar av kemin och fysiken. Med hjälp av det periodiska systemet går det att räkna ut hur ett ämne reagerar, hur det sönderfaller (om det är ett radioaktivt ämne), vilka gaser som kommer att stiga ovanför andra gaser och, som nämnts ovan, vilka ämnen som ett ämne har. Atomnummer och även atomvikt som anges i systemet utgör grunden till många kemiska och fysikaliska beräkningar och uppfinningar som är viktiga inom många olika vetenskaper.