Grundämnet titan (Ti)

Titan är grundämne 22 i det periodiska systemet. Detta tal är även atomnumret för titan vilket betyder att titan har tjugotvå protoner i sin atomkärna. Den kemiska beteckningen för titan är Ti och grundämnet hör till ämnesklassen övergångsmetaller.

Titan i det periodiska systemet
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18
1 H He
2 Li Be B C N O F Ne
3 Na Mg Al Si P S Cl Ar
4 K Ca Sc Ti V Cr Mn Fe Co Ni Cu Zn Ga Ge As Se Br Kr
5 Rb Sr Y Zr Nb Mo Tc Ru Rh Pd Ag Cd In Sn Sb Te I Xe
6 Cs Ba * Hf Ta W Re Os Ir Pt Au Hg Tl Pb Bi Po At Rn
7 Fr Ra ** Rf Db Sg Bh Hs Mt Ds Rg Cn Nh Fl Mc Lv Ts Og
* La Ce Pr Nd Pm Sm Eu Gd Tb Dy Ho Er Tm Yb Lu
** Ac Th Pa U Np Pu Am Cm Bk Cf Es Fm Md No Lr
Bläddra mellan närliggande grundämnen
Skandium    ←   Titan   →    Vanadin
Engelskt namn
Titanium
Kemiskt tecken
Ti
Atomnummer
22
Grupp
4
Period
4
Relativ atommassa
Atommassa
47,867 u
Densitet
4540 kg/m3
Smältpunkt
1948 K   (1675 ℃)
Kokpunkt
3530 K   (3257 ℃)
6 Mohs
[Ar] 3d24s2
Fullständig elektronkonfiguration:
1s22s22p63s23p63d24s2
Upptäckt år
1791
Upptäckt av
William Gregor
Grundläggande data om grundämnet är avläst från Wikipedia

Allmänt om grundämnet titan

Titan är det nionde mest förekommande grundämnet i jordskorpan, och på grund av sina egenskaper är det även en relativt välkänd metall sett till allmän kunskap. Den egenskap som titan är mest känd för är troligtvis metallens höga styrka, som gör att man kan tillverka konstruktioner mycket tunnare än med många andra metaller för att uppnå motsvarande stabilitet.

Utseende, egenskaper och användningsområden

Till utseendet är titan silvervit metall som är mycket stark, samtidigt som den är även är relativt lätt. Dessa egenskaper gör att man i både legeringar och konstruktioner innehållandes titan kan bibehålla en lägre vikt än normalt. Detta är ett resultat som är mycket fördelaktig inom t.ex. flyg- och rymdtekniken där man i största möjliga mån vill hålla nere vikten utan att ge upp styrkan hos materialet. Men titan är även en väldigt korrosionsbeständig metall, framför allt i legeringar med palladium. Titan är även ett mycket populärt material inom sjuk- och tandvården, framför allt till implantat. En av titans oxider, titandioxid (TiO2), har även förmågan att den inte släpper igenom ljus, och används därför i t.ex. solkrämer och målarfärger.

Kort historik om titan

Titan som grundämne upptäcktes år 1791, då den brittiske mineralogen William Gregor lyckades framställa titanoxid ur mineralet ilmenit (även kallat titanjärn). Titan fick dock sitt namn först fyra år senare, av den tyske kemisten Martin Heinrich Klaproth. Grundämnet fick sitt namn efter titanerna i den grekiska mytologin. År 1825 framställde den svenske kemisten Jöns Jacob Berzelius titan i oren form, och nästan 100 år senare år 1910 lyckades den amerikanske metallurgen Matthew A. Hunter framställa rent titan. Den metod som Hunter använde för att framställa titan fick även namnet "Hunter process", och blev den första industriella process som kunde framställa rent metalliskt titan.


Skrivet av Stefan Johansson
Texten uppdaterades senast 2020-06-26

Skriv en kommentar