Grundämnen.com/Uppslagsbok/Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration

Med ett grundämnes elektronkonfiguration menar man hur distributionen av elektroner för en atom av ett visst atomnummer ser ut. Elektronkonfigurationen är en viktig komponent när det kommer till klassificering av grundämnen. Den påverkar inte bara hur grundämnets kemiska och fysiska egenskaper ter sig - utan även bestämmer vilken grupp och vilken period som grundämnet rättar in sig i när det kommer till det periodiska systemet.

Exempel på elektronkonfigurationer

För att i text kunna illustrera hur elektronfördelningen ser ut runt en atom använder man sig av elektronkonfigurationer, där man kan utläsa exakt hur elektronerna är fördelade i de olika elektronskalen och dess energinivåer.

Ett enkelt exempel: Helium

Ett ganska enkelt exempel på en elektronkonfiguration är den för helium (He): 1s2

Där 1s representerar en elektronorbital och superskript-tvåan ( 2 ) anger hur många elektroner som finns i 1s-orbitalen. Beståndsdelarna i denna orbitalbeteckning (1s) består av en etta och bokstaven s, varav båda har egna separata betydelser. Den ledande ettan representerar huvudkvanttalet n, och som anger energivån hos en elektron (i denna orbital). Den efterföljande bokstaven s representerar bankvanttalet l och anger rörelsemängdsmomentet hos en elektron (i denna orbital). Bankvantalet antar precis som huvudkvanttalet egentligen integervärden från 0 till n-1 (n = huvudkvanttalet), men anges traditionellt sett med hjälp av bokstäver (s = 0, p = 1, d = 2, f = 3, g = 4).

Ett lite mer avancerat exempel: Natrium

Ett lite mer avancerat exempel på en elektronkonfiguration är den för natrium (Na): [Ne]3s1

De första man bör notera här är att konfigurationen innehåller komponenten "[Ne]", detta är en förkortning för det att elektronkonfigurationen hos natrium börjar med samma elektronkonfiguration som den hos neon [Ne] (1s22s22p6). Vilket innebär att den fullständiga elektronkonfigurationen för natrium är: 1s22s22p63s1

Utifrån denna konfiguration kan man utläsa att natrium har 2 elektroner i 1s-orbitalen, 2 elektroner i 2s, 6 elektroner i 2p och 1 elektron i 3s.

Ett väldigt avancerat exempel: Uran

Om man vänder sig till ännu tyngre grundämnen finner man att elektronkonfigurationen kan vara oerhört komplex, som t.ex. för uran: [Rn]5f36d17s2

Om man skriver ut denna elektronkonfiguration fullständigt (genom att inkludera elektronkonfigurationen för Radon [Rn]), så finner man att den ser ut så här: 1s22s22p63s23p63d104s24p64d105s25p64f145d106s26p65f36d17s2, vilket inte riktigt är lika enkelt att bena ut som den för t.ex. helium.


Skrivet av Stefan Johansson
Texten uppdaterades senast 2020-04-21


Skriv en kommentar