Grundämnet barium (Ba)

Allmänt om grundämnet barium

Barium är en mjuk metall som är silvervit med en svag guldnyans till utseendet. Den glänsande ytan försvinner dock väldigt snabbt då barium kommer i kontakt med luften, då den oxiderar och bildar ett mörkgrått oxidationslager. Barium är extremt reaktiv, varför metallen generellt sett aldrig kan hittas som ren bariummetall i naturen, utan återfinns i mineraler såsom baryt som består av bariumsulfat (BaSO₄).

Användningsområden hos barium

Barium har få men ett antal användningsområden, här följer några exempel. Främst användes barium förr ofta i en legering med aluminium i katodstrålerör (som användes i bland annat gamla tjock-TV-apparater) som ett getter med syfte att bibehålla vakuumet. Bariumsulfat används ibland även som kontrastmedel vid röntgenundersökningar av matsmältningssystemet. Likaså används vissa bariumsalter i fyrverkerier för att skapa gröna färger, och bariumnitrat har ett användningsområde i tomtebloss.

Kort historik om barium

Barium som grundämne upptäcktes år 1772 av den svenske kemisten Carl Wilhelm Scheele, men han lyckes aldrig isolera grundämnet. Det var inte förrän under början av 1800-talet, år 1808 för att vara exakt, som kemisten Sir Humphry Davy med hjälp av den nytuvecklade tekniken elektrolys kunde isolera barium. Barium döptes efter sitt viktigaste mineral, baryt, som i sin tur har fått sitt namn från grekiskans barus som betyder ungefär tung.