Grundämnet barium (Ba)

Barium är grundämne 56 i det periodiska systemet. Detta tal är även atomnumret för barium vilket betyder att barium har femtiosex protoner i sin atomkärna. Den kemiska beteckningen för barium är Ba och grundämnet hör till ämnesklassen alkaliska jordartsmetaller.

Barium i det periodiska systemet
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18
1 H He
2 Li Be B C N O F Ne
3 Na Mg Al Si P S Cl Ar
4 K Ca Sc Ti V Cr Mn Fe Co Ni Cu Zn Ga Ge As Se Br Kr
5 Rb Sr Y Zr Nb Mo Tc Ru Rh Pd Ag Cd In Sn Sb Te I Xe
6 Cs Ba * Hf Ta W Re Os Ir Pt Au Hg Tl Pb Bi Po At Rn
7 Fr Ra ** Rf Db Sg Bh Hs Mt Ds Rg Cn Nh Fl Mc Lv Ts Og
* La Ce Pr Nd Pm Sm Eu Gd Tb Dy Ho Er Tm Yb Lu
** Ac Th Pa U Np Pu Am Cm Bk Cf Es Fm Md No Lr
Bläddra mellan närliggande grundämnen
Cesium    ←   Barium   →    Lantan
Bild på grundämnet barium

Rent barium förseglat i en atmosfär bestående av argongas.
Engelskt namn
Barium
Kemiskt tecken
Ba
Atomnummer
56
Grupp
2
Period
6
Relativ atommassa
Atommassa
137,327 u
Antal protoner i kärnan
56
Densitet
3500 kg/m3
Smältpunkt
998 K   (725 ℃)
Kokpunkt
1910 K   (1637 ℃)
1,25 Mohs
[Xe] 6s2
Fullständig elektronkonfiguration:
1s22s22p63s23p63d104s24p64d105s25p66s2
Upptäckt år
1772
Upptäckt av
Carl Wilhelm Scheele
Grundläggande data om grundämnet är avläst från Wikipedia

Allmänt om grundämnet barium

Barium är en mjuk metall som är silvervit med en svag guldnyans till utseendet. Den glänsande ytan försvinner dock väldigt snabbt då barium kommer i kontakt med luften, då den oxiderar och bildar ett mörkgrått oxidationslager. Barium är extremt reaktiv, varför metallen generellt sett aldrig kan hittas som ren bariummetall i naturen, utan återfinns i mineraler såsom baryt som består av bariumsulfat (BaSO4).

Användningsområden hos barium

Barium har få men ett antal användningsområden, här följer några exempel. Främst användes barium förr ofta i en legering med aluminium i katodstrålerör (som användes i bland annat gamla tjock-TV-apparater) som ett getter med syfte att bibehålla vakuumet. Bariumsulfat används ibland även som kontrastmedel vid röntgenundersökningar av matsmältningssystemet. Likaså används vissa bariumsalter i fyrverkerier för att skapa gröna färger, och bariumnitrat har ett användningsområde i tomtebloss.

Kort historik om barium

Barium som grundämne upptäcktes år 1772 av den svenske kemisten Carl Wilhelm Scheele, men han lyckes aldrig isolera grundämnet. Det var inte förrän under början av 1800-talet, år 1808 för att vara exakt, som kemisten Sir Humphry Davy med hjälp av den nytuvecklade tekniken elektrolys kunde isolera barium. Barium döptes efter sitt viktigaste mineral, baryt, som i sin tur har fått sitt namn från grekiskans barus som betyder ungefär tung.


Skrivet av Stefan Johansson
Texten uppdaterades senast 2020-09-17.


Skriv en kommentar