Grundämnet beryllium (Be)

Allmänt om grundämnet beryllium

Beryllium är troligtvis inte den metall som gemene man känner till bäst, troligtvis mycket på grund av att beryllium är ett ganska ovanligt grundämne. Men en av de mineraler där beryllium finns i relativt hög koncentration är en som kallas beryll, eller genom ett annat namn som de flesta av oss känner till, smaragd, den grönskiftande ädelstenen. Beryllium och olika föreningar av beryllium är oerhört giftiga, om man skulle andas in berylliumdam kan detta leda till att man får den lunginflammationliknande sjukdomen beryllios.

Kort historik om beryllium

Beryllium upptäcktes för första gången 1798 av den franska kemisten Louis Vauquelin, men den första isoleringen av metallen gjordes inte förrän år 1828 av den tyska kemisten Friedrich Wöhler. Isoleringen gjordes genom att reducera berylliumklorid med hjälp av kalium. Vauquelin gav metallen namnet beryllium, men Wöhler valde att ge beryllium namnet glucinium från det grekiska ordet glukus (söt), eftersom berylliumföreningar hade en tendens att smaka sött (man visste inte då att det var giftigt och farligt). Det var först 1957 som man fastställde beryllium som grundämnets officiella namn.

Berylliums egenskaper, framställning och användning

När det kommer till användning är berylliummetall en vanlig legeringsmetall inom bland annat rymdindustrin samt kärnkrafts- och kärnvapenindustrin. Det är också en legeringsmetall för koppar, och en vanlig legering innehållandes de båda är berylliumbrons. Legeringen berylliumbrons innehåller beryllium, koppar och nickel. Beryllium har dessutom en väldigt god värmeledningsförmåga vilket gör att den även används inom vissa områden av just detta skäl. Värt att notera är dock att man oftast försöker begränsa användningen av beryllium i legeringar, eller se till att den åtminstone används på ett mycket säkert sätt, just eftersom den är otroligt giftig.