Grundämnet rhenium (Re)

Rhenium är grundämne 75 i det periodiska systemet. Detta tal är även atomnumret för rhenium vilket betyder att rhenium har sjuttiofem protoner i sin atomkärna. Den kemiska beteckningen för rhenium är Re och grundämnet hör till ämnesklassen övergångsmetaller.

Rhenium i det periodiska systemet
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18
1 H He
2 Li Be B C N O F Ne
3 Na Mg Al Si P S Cl Ar
4 K Ca Sc Ti V Cr Mn Fe Co Ni Cu Zn Ga Ge As Se Br Kr
5 Rb Sr Y Zr Nb Mo Tc Ru Rh Pd Ag Cd In Sn Sb Te I Xe
6 Cs Ba * Hf Ta W Re Os Ir Pt Au Hg Tl Pb Bi Po At Rn
7 Fr Ra ** Rf Db Sg Bh Hs Mt Ds Rg Cn Nh Fl Mc Lv Ts Og
* La Ce Pr Nd Pm Sm Eu Gd Tb Dy Ho Er Tm Yb Lu
** Ac Th Pa U Np Pu Am Cm Bk Cf Es Fm Md No Lr
Bläddra mellan närliggande grundämnen
Volfram    ←   Rhenium   →    Osmium
Bild på grundämnet rhenium

Rheniummetall med en renhet av 99,999 %.
© Alchemist-hp (talk) (www.pse-mendelejew.de) / FAL
Engelskt namn
Rhenium
Kemiskt tecken
Re
Atomnummer
75
Grupp
7
Period
6
Relativ atommassa
Atommassa
186,207 u
Densitet
21020 kg/m3
Smältpunkt
3450 K   (3177 ℃)
Kokpunkt
5900 K   (5627 ℃)
7 Mohs
[Xe] 4f145d56s2
Fullständig elektronkonfiguration:
1s22s22p63s23p63d104s24p64d105s25p64f145d56s2
Upptäckt år
1908
Upptäckt av
Masataka Ogawa
Grundläggande data om grundämnet är avläst från Wikipedia

Allmänt om egenskaper och användning av rhenium

I ren form är en hård och mycket tålig metall som är glänsande ljusgrå, nästan liknande platina i färgen. Rhenium har den näst högsta kokpunkten efter volfram samt den tredje högsta smältpunkten efter kol och volfram.

Rhenium används inom industrin där man drar nytta av dess höga smältpunkt, exempelvis inom flygindustrin när man utvecklar jetmotorer där det är viktigt att komponenterna tål väldigt hög värme. Vissa radioaktiva rhenium-isotoper (186Re och 188Re) har man funnit användningsområde för inom medicinen, där de används för att behandla vissa typer av levercancer.

Kort historik om rhenium

Rhenium förutspåddes redan år 1869 av det periodiska systemets grundare, Dmitrij Mendelejev. Den egentliga upptäckten av rhenium inträffade dock år 1908, då den japanske kemisten Masataka Ogawa tillkännagjorde att han hade upptäckte grundämne nummer 43 - vilket var felaktigt, dock visade det sig långt senare att det var just rhenium han hade upptäckt.

Ogawa brukar dock inte ses som upptäckaren av rhenium, utan man brukar se de tyska kemisterna Walter Noddack, Ida Noddack, och Otto Berg som på riktigt lyckades isolera och identifiera rhenium år 1925 som de som upptäckte rhenium. Rhenium har fått sitt namn från det latinska namnet på floden Rhen, Rhenus.


Skrivet av Stefan Johansson
Texten uppdaterades senast 2020-09-25


Skriv en kommentar