Grundämnet klor (Cl)

Klor är grundämne 17 i det periodiska systemet. Detta tal är även atomnumret för klor vilket betyder att klor har sjutton protoner i sin atomkärna. Den kemiska beteckningen för klor är Cl och grundämnet hör till ämnesklassen diatomiska icke-metaller.

Klor i det periodiska systemet
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18
1 H He
2 Li Be B C N O F Ne
3 Na Mg Al Si P S Cl Ar
4 K Ca Sc Ti V Cr Mn Fe Co Ni Cu Zn Ga Ge As Se Br Kr
5 Rb Sr Y Zr Nb Mo Tc Ru Rh Pd Ag Cd In Sn Sb Te I Xe
6 Cs Ba * Hf Ta W Re Os Ir Pt Au Hg Tl Pb Bi Po At Rn
7 Fr Ra ** Rf Db Sg Bh Hs Mt Ds Rg Cn Nh Fl Mc Lv Ts Og
* La Ce Pr Nd Pm Sm Eu Gd Tb Dy Ho Er Tm Yb Lu
** Ac Th Pa U Np Pu Am Cm Bk Cf Es Fm Md No Lr
Bläddra mellan närliggande grundämnen
Svavel    ←   Klor   →    Argon
Bild på grundämnet klor

Fast klor vid en temperatur av -150 °C.
© Alexander C. Wimmer / CC BY-SA 3.0 AT
Engelskt namn
Chlorine
Kemiskt tecken
Cl
Atomnummer
17
Grupp
17
Period
3
Relativ atommassa
Atommassa
35,453 u
Antal protoner i kärnan
17
Densitet
3,214 kg/m3
Smältpunkt
171,6 K   (-101,4 ℃)
Kokpunkt
239,1 K   (-33,9 ℃)
[Ne] 3s23p5
Fullständig elektronkonfiguration:
1s22s22p63s23p5
Upptäckt år
1774
Upptäckt av
Carl Wilhelm Scheele
Grundläggande data om grundämnet är avläst från Wikipedia

Allmänt om grundämnet klor

Klor är ett icke-metalliskt grundämne som de flesta av oss förmodligen förknippar med klorerade simbassänger, eller kanske framför allt med den karaktäristiska lukt som alltid finns i anknytning till dem.

Kort historik om klor

Man kan spåra kunskap om klorgas tillbaka till 1630-talet, då den först beskrevs av den flamländske kemisten Jan Baptista van Helmont. Men det var först år 1774 som klorgasen studeras i detalj, den som gjorde detta var den svenske kemisten Carl Wilhelm Scheele i samband med sina studier av brunsten - han brukar även räknas som upptäckaren av grundämnet klor. Det var dock inte förrän år 1810 som klor verkligen identifieras som ett grundämne, av den brittiske kemisten Humphry Davy. Namnet chlorine kommer från grekiskans khlōrós som betyder ljusgrön.

Klors egenskaper, framställning och användning

Klor tillhör gruppen halogener, och förekommer i ren form som klorgas (Cl2). Klorgasen har en mycket stark lukt och är gulgrön till utseendet, och väldigt reaktiv med andra ämnen. Den är giftig att andas in och vid inandning angriper den andningsorganen. Klor är ofta även en beståndsdel i salter, framför allt i vanligt bordssalt (natriumklorid, NaCl).

Det är även vanligt att man använder klor som bakteriedödande medel på grund av att det är ett kraftfullt oxidationsmedel. Klor angriper bakterier genom att bryta ned bakteriernas cellmembran. Man tillsätter till exempel en klorförening (natriumhypoklorit) till kommunalt dricksvatten i syfte att agera bakteriedödande. Klorföreningen kalciumhypoklorit kan även användas för att bleka kläder.

Historia som kemiskt vapen

Klor har även en mörk historia av att ha använts som kemiskt vapen under första världskriget, då de tyska styrkorna använde cylindrar fyllda med klorgas mot de fransk-algeriska trupperna. Den effekt som klorgasen hade var att den frätte bort slemhinnan i lungorna, och fick som följd att offren drunknade av sina egna kroppsvätskor.

Klorerad simbassäng

De flesta av oss förknippar klor med simbassänger och sin typiska lukt


Skrivet av Stefan Johansson
Texten uppdaterades senast 2020-09-25.


Skriv en kommentar