Grundämnen.com/Periodiska systemet/Protaktinium (Pa) - 91

Grundämnet protaktinium (Pa)

Protaktinium är grundämne 91 i det periodiska systemet. Detta tal är även atomnumret för protaktinium vilket betyder att protaktinium har nittioen protoner i sin atomkärna. Den kemiska beteckningen för protaktinium är Pa och grundämnet hör till ämnesklassen aktinoider.

Protaktinium i det periodiska systemet
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18
1 H He
2 Li Be B C N O F Ne
3 Na Mg Al Si P S Cl Ar
4 K Ca Sc Ti V Cr Mn Fe Co Ni Cu Zn Ga Ge As Se Br Kr
5 Rb Sr Y Zr Nb Mo Tc Ru Rh Pd Ag Cd In Sn Sb Te I Xe
6 Cs Ba * Hf Ta W Re Os Ir Pt Au Hg Tl Pb Bi Po At Rn
7 Fr Ra ** Rf Db Sg Bh Hs Mt Ds Rg Cn Nh Fl Mc Lv Ts Og
* La Ce Pr Nd Pm Sm Eu Gd Tb Dy Ho Er Tm Yb Lu
** Ac Th Pa U Np Pu Am Cm Bk Cf Es Fm Md No Lr
Bläddra mellan närliggande grundämnen
Torium    ←   Protaktinium   →    Uran
Engelskt namn
Protactinium
Kemiskt tecken
Pa
Ämnesklass
Atomnummer
91
Grupp
3
Period
7
Relativ atommassa
Atommassa
231,03588 u
Antal protoner i kärnan
91
Densitet
15370 kg/m3
Smältpunkt
2113 K   (1840 ℃)
Kokpunkt
4300 K   (4027 ℃)
[Rn] 5f26d17s2
Fullständig elektronkonfiguration:
1s22s22p63s23p63d104s24p64d105s25p64f145d106s26p65f26d17s2
Upptäckt år
1900
Upptäckt av
William Crookes
Grundläggande data om grundämnet är avläst från Wikipedia

Allmänt om grundämnet protaktinium

Protaktinium är ett extremt sällsynt grundämne som bara förekommer i väldigt små mängder i jordskorpan, där det kan hittas i uranmineralet uraninit (pechblände). Den mest långlivade isotopen, protaktinium-231, är till utseendet en silvergrå metall. Eftersom protaktinium utöver sin sällsynthet även är extremt giftigt och mycket radioaktivt, har det inte några praktiska användningsområden utöver viss forskning.

Kort historik om protaktinium

Den ryske kemisten Dmitrij Mendelejev förutspådde existensen av protaktinium redan år 1869, han kallade då grundämnet för "eka-tantalum". Men det skulle dröja ända tills år 1900 innan man först en första glimt av grundämnet, det var den brittiske kemisten William Crookes som identifierade ett nytt ämne i uranmalm - dock kunde han inte karakterisera det som ett nytt grundämne. Den som dock lyckades göra detta var den polsk-amerikanska kemisten Kasimir Fajans och hansk tyske kollega Oswald Helmuth Göhring, som identifierade en kortlivad isotop som de först valde att kalla för brevium.

Ett par år därefter, år 1917, hittade den österrikisk-svenska fysikern Lise Meitner tillsammans med den tyske kemisten Otto Hahn en annan isotop med en halveringstid på hela 32 500 år. De valde då att döpa grundämnet till proto-aktinium, vilket något förenklat betyder ämne som sönderfaller till aktinium. Det slutgiltiga namnet protaktinium är en förkortning av detta.

Det skulle sedan dröja ända tills år 1934 innan protaktinium kunde renframställas för första gången, då av den tyske kemisten Aristid von Grosse.


Skrivet av Stefan Johansson
Texten uppdaterades senast 2019-10-02.


Skriv en kommentar