Grundämnet selen (Se)

Selen är grundämne 34 i det periodiska systemet. Detta tal är även atomnumret för selen vilket betyder att selen har trettiofyra protoner i sin atomkärna. Den kemiska beteckningen för selen är Se och grundämnet hör till ämnesklassen polyatomiska icke-metaller.

Selen i det periodiska systemet
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18
1 H He
2 Li Be B C N O F Ne
3 Na Mg Al Si P S Cl Ar
4 K Ca Sc Ti V Cr Mn Fe Co Ni Cu Zn Ga Ge As Se Br Kr
5 Rb Sr Y Zr Nb Mo Tc Ru Rh Pd Ag Cd In Sn Sb Te I Xe
6 Cs Ba * Hf Ta W Re Os Ir Pt Au Hg Tl Pb Bi Po At Rn
7 Fr Ra ** Rf Db Sg Bh Hs Mt Ds Rg Cn Nh Fl Mc Lv Ts Og
* La Ce Pr Nd Pm Sm Eu Gd Tb Dy Ho Er Tm Yb Lu
** Ac Th Pa U Np Pu Am Cm Bk Cf Es Fm Md No Lr
Bläddra mellan närliggande grundämnen
Arsenik    ←   Selen   →    Brom
Bild på grundämnet selen

Naturligt selen (det mörkblå/-lila området) inbäddat i sandsten som kommer från en urangruva i New Mexico, USA
© James St. John / CC BY
Engelskt namn
Selenium
Kemiskt tecken
Se
Atomnummer
34
Grupp
16
Period
4
Relativ atommassa
Atommassa
78,96 u
Densitet
4790 kg/m3
Smältpunkt
490 K   (217 ℃)
Kokpunkt
958 K   (685 ℃)
2 Mohs
[Ar] 3d104s24p4
Fullständig elektronkonfiguration:
1s22s22p63s23p63d104s24p4
Upptäckt år
1817
Upptäckt av
Jöns Jakob Berzelius och Johan Gottlieb Gahn
Grundläggande data om grundämnet är avläst från Wikipedia

Allmänt om grundämnet selen

Selen är en reaktiv icke-metall som är fast i standardtryck och standardtemperatur. Egenskaperna hos selen som liknar de hos sin granne ovanför i det periodiska systemet, svavel. Selen förekommer väldigt sällan som rent grundämne i jordskorpan, utan hittas oftast i sulfidmineraler (svavelföreningar). Där förekommer selen tillsammans med eller som en partiell ersättare till svavel.

Viktiga fysiologiska betydelser

Selen har flera viktiga fysiologiska betydelser för oss människor, då selen ingår i flera viktiga processer i kroppen. Bland annat ingår selen i ett protein som är inblandat i ämnesomsättningen och i ett protein som är viktigt för cellernas syresförsörjning. Könskörtlarna och sädescellerna har också höga koncentrationer av selen.

Om man inte får i sig tillräckligt med selen genom sin föda, vilket vegetarianer ibland inte får, kan man drabbas av selenbrist. Selenbrist kan leda till många olika besvär med bland annat levern, hjärtat, musklerna och reproduktionssystemet. Läs gärna mer om selen som näringsämne för människor hos Livsmedelsverket.

Kort historik om selen

Selen upptäcktes år 1817 av de svenska kemisterna Jöns Jacob Berzelius och Johan Gottlieb Gahn. Tillsammans ägde de ett kemilaboratorium i närheten av Gripsholm, där de producerade svavelsyra. I detta laboratorium arbetade de med svavelkis från Falu gruva, utifrån vilket de identifierade det nya grundämnet som sedan fick namnet Selenium efter månen (Selene var den grekiska mångudinnan).


Skrivet av Stefan Johansson
Texten uppdaterades senast 2020-09-16


Skriv en kommentar