Grundämnet zink (Zn)

Zink är grundämne 30 i det periodiska systemet. Detta tal är även atomnumret för zink vilket betyder att zink har trettio protoner i sin atomkärna. Den kemiska beteckningen för zink är Zn och grundämnet hör till ämnesklassen övergångsmetaller.

Zink i det periodiska systemet
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18
1 H He
2 Li Be B C N O F Ne
3 Na Mg Al Si P S Cl Ar
4 K Ca Sc Ti V Cr Mn Fe Co Ni Cu Zn Ga Ge As Se Br Kr
5 Rb Sr Y Zr Nb Mo Tc Ru Rh Pd Ag Cd In Sn Sb Te I Xe
6 Cs Ba * Hf Ta W Re Os Ir Pt Au Hg Tl Pb Bi Po At Rn
7 Fr Ra ** Rf Db Sg Bh Hs Mt Ds Rg Cn Nh Fl Mc Lv Ts Og
* La Ce Pr Nd Pm Sm Eu Gd Tb Dy Ho Er Tm Yb Lu
** Ac Th Pa U Np Pu Am Cm Bk Cf Es Fm Md No Lr
Bläddra mellan närliggande grundämnen
Koppar    ←   Zink   →    Gallium
Bild på grundämnet zink

Exemplar av grundämnet zink med en renhet på 99,995 %, kuben är 1 cm3 för jämförelse.
© Alchemist-hp (talk) (www.pse-mendelejew.de) / FAL
Engelskt namn
Zinc
Kemiskt tecken
Zn
Atomnummer
30
Grupp
12
Period
4
Relativ atommassa
Atommassa
65,38 u
Antal protoner i kärnan
30
Densitet
7130 kg/m3
Smältpunkt
693 K   (420 ℃)
Kokpunkt
1181 K   (908 ℃)
2,5 Mohs
[Ar] 3d104s2
Fullständig elektronkonfiguration:
1s22s22p63s23p63d104s2
Upptäckt år
ca. 1000 fvt
Upptäckt av
Forntida indier
Grundläggande data om grundämnet är avläst från Wikipedia

Allmänt om grundämnet zink

Zink är en för de flesta välkänd metall som har en lång historia. Framför allt i form av att den är en del av legeringen mässing tillsammans med grundämnet koppar, som har använts ända sedan romarriket. Som metall är zink blåvitt och glänsande, med en något lägre densitet än järn. Zink är diamagnetiskt, det vill säga att metallen bara är magnetisk när den utsätts för ett yttre magnetfält.

Framställning och användande av zink

Zink är den fjärde mest vanliga metallen som används, näst efter järn, aluminium och koppar. Årligen produceras ungefär 13 miljoner ton zink. Ett av de viktigaste användningsområdena hos zink är i form av korrosionsbeständiga zinkbeläggningar på stål. Ofta i form av galvanisering, som är en process där stål eller järn genom elektrolys beläggs med ett tung lager av zink. Ett annat viktigt användningsområde för zink är i batterier.

Zinks biologiska betydelse

Zink är även ett av de grundämnen som spelar en biologisk roll när det kommer till oss människor. Man kan faktiskt hitta zink i kroppens alla celler, och fler än 70 enzymer (katalyserande proteiner) är beroende av zink. Dessutom är nästan alla processer i ämnesomsättningen är beroende av zink, detsamma gäller även för immunförsvaret, flera av kroppens hormonproducerande organ, och även andra funktioner i kroppen.

Vi får vanligtvis i oss allt zink vi behöver genom födan, då det återfinns i en stor mängd livsmedel såsom t.ex. ägg, mjölk, nötter och ris. Men man kan även lida av zinkbrist, vilket kan yttra sig genom exempelvis hudbesvär såsom eksem och akne, men även genom påverkan på det mentala tillståndet genom t.ex. depression, aggression och apati. Andra besvär kan också uppstå, läs gärna mer om zink hos Livsmedelsverket.

Kort historik om zink

Zink har en väldigt gammal historia, och var även ett av de första grundämnena att identifieras. Man uppskattar att den har varit känd av forntida indiska metallurger sedan ca. 1 000 år före Kristus. Det var dock inte förrän under 1700-talet som zink isolerades som ren metall, detta ägde rum år 1746 och utfördes av den tyske kemisten Andreas Sigismund Marggraf.


Skrivet av Stefan Johansson
Texten uppdaterades senast 2020-09-23.


Skriv en kommentar