Grundämnet tellur (Te)

Tellur är grundämne 52 i det periodiska systemet. Detta tal är även atomnumret för tellur vilket betyder att tellur har femtiotvå protoner i sin atomkärna. Den kemiska beteckningen för tellur är Te och grundämnet hör till ämnesklassen halvmetaller.

Tellur i det periodiska systemet
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18
1 H He
2 Li Be B C N O F Ne
3 Na Mg Al Si P S Cl Ar
4 K Ca Sc Ti V Cr Mn Fe Co Ni Cu Zn Ga Ge As Se Br Kr
5 Rb Sr Y Zr Nb Mo Tc Ru Rh Pd Ag Cd In Sn Sb Te I Xe
6 Cs Ba * Hf Ta W Re Os Ir Pt Au Hg Tl Pb Bi Po At Rn
7 Fr Ra ** Rf Db Sg Bh Hs Mt Ds Rg Cn Nh Fl Mc Lv Ts Og
* La Ce Pr Nd Pm Sm Eu Gd Tb Dy Ho Er Tm Yb Lu
** Ac Th Pa U Np Pu Am Cm Bk Cf Es Fm Md No Lr
Bläddra mellan närliggande grundämnen
Antimon    ←   Tellur   →    Jod
Bild på grundämnet tellur

En ca. 2 cm lång ren tellurkristall.
© Dschwen@Wikimedia (licens: GFDL)
Engelskt namn
Tellurium
Kemiskt tecken
Te
Ämnesklass
Atomnummer
52
Grupp
16
Period
5
Relativ atommassa
Atommassa
127,60 u
Densitet
6240 kg/m3
Smältpunkt
723 K   (450 ℃)
Kokpunkt
1260 K   (987 ℃)
2,25 Mohs
[Kr] 4d105s25p4
Fullständig elektronkonfiguration:
1s22s22p63s23p63d104s24p64d105s25p4
Upptäckt år
1782
Upptäckt av
Franz-Joseph Müller von Reichenstein
Grundläggande data om grundämnet är avläst från Wikipedia

Allmänt om grundämnet tellur

Tellur är en glänsande silvervit halvmetall, men som är för spröd för att användas i konstruktioner då den lätt smulas sönder. Tellur har ungefär 15 % lägre densitet än järn och är bara något hårdare än svavel. En intressant egenskap hos tellur är att tellur är det grundämne som lättast bildar en kemisk förening med guld.

Tellurbrytning i Sverige

Tellur bryts till största del i USA, Kanada och Japan, men även i Sverige bryts för närvarande tellur i den 620 meter djupa Kankbergsgruvan i Bilodenområdet i Skellefteå. Man bryter även guld i Kankbergsgruvan. Brytningen återupptogs under 2012 efter att ha varit nedstängd sedan 1990-talet.

Användningsområden för tellur

Kommersiellt sett används tellur ofta i metallegeringar, framför allt i stål- och kopparlegeringar där det förbättrar bearbetbarheten i legeringarna. Ett annat viktigt användningsområde för tellur är i solcellspaneler, där tellur är en av de komponenter som används i solceller av typ kadmiumtellurid (CdTe). Kadmiumtellurid-solceller är väldigt effektiva och det har inletts en stor kommersiell produktion av CdTe-solpaneler under de senaste åren, detta har gjort att efterfrågan på tellur har ökat markant. Solceller av typ admiumtellurid är även en av de billigaste typerna av solceller.

Kort historik om tellur

Tellur upptäcktes år 1782 i det Habsburgska imperiet i Transylvanien, av den österrikiske gruvingenjören Franz-Joseph Müller von Reichenstein. Det var i ett guldmalm som Reichenstein kunde observera det då främmande ämnet tellur. Till en början kallades ämnet för aurum paradoxum som betyder ungefär paradoxalt guld. Det var dock inte förrän 16 år senare, år 1798, som den tyske kemisten Martin Heinrich Klaproth identifierade ämnet som ett eget grundämne. Han gav grundämnet namnet tellur efter det latinska ordet för jord(klot), tellus.


Skrivet av Stefan Johansson
Texten uppdaterades senast 2020-04-17


Skriv en kommentar