Grundämnet lutetium (Lu)

Lutetium är grundämne 71 i det periodiska systemet. Detta tal är även atomnumret för lutetium vilket betyder att lutetium har sjuttioen protoner i sin atomkärna. Den kemiska beteckningen för lutetium är Lu och grundämnet hör till ämnesklassen lantanoider.

Lutetium i det periodiska systemet
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18
1 H He
2 Li Be B C N O F Ne
3 Na Mg Al Si P S Cl Ar
4 K Ca Sc Ti V Cr Mn Fe Co Ni Cu Zn Ga Ge As Se Br Kr
5 Rb Sr Y Zr Nb Mo Tc Ru Rh Pd Ag Cd In Sn Sb Te I Xe
6 Cs Ba * Hf Ta W Re Os Ir Pt Au Hg Tl Pb Bi Po At Rn
7 Fr Ra ** Rf Db Sg Bh Hs Mt Ds Rg Cn Nh Fl Mc Lv Ts Og
* La Ce Pr Nd Pm Sm Eu Gd Tb Dy Ho Er Tm Yb Lu
** Ac Th Pa U Np Pu Am Cm Bk Cf Es Fm Md No Lr
Bläddra mellan närliggande grundämnen
Ytterbium    ←   Lutetium   →    Hafnium
Engelskt namn
Lutetium
Kemiskt tecken
Lu
Ämnesklass
Atomnummer
71
Grupp
3
Period
6
Relativ atommassa
Atommassa
174,9668 u
Densitet
9841 kg/m3
Smältpunkt
1936 K   (1663 ℃)
Kokpunkt
3668 K   (3395 ℃)
[Xe] 4f145d16s2
Fullständig elektronkonfiguration:
1s22s22p63s23p63d104s24p64d105s25p64f145d16s2
Upptäckt år
1906
Upptäckt av
Carl Auer von Welsbach och Georges Urbain
Grundläggande data om grundämnet är avläst från Wikipedia

Allmänt om grundämnet lutetium

Lutetium är en hård och kompakt silvervit metall, och det sista grundämnet i ämnesklassen lantanoiderna. Lutetium korroderar i fuktig luft, men är motståndskraftig mot korrosion i torr luft. Lutetium är en relativt ovanlig metall, men finns ändå i större mängder i jordskorpan än t.ex. silver.

Lutetiums användningsområden

Rent kommersiellt finns bara få användningsområden, detta då lutetium är relativt svårt och dyrt att producera, till skillnad från övriga lantanoider - som lutetium inte heller nämnvärt skiljer sig från rent kemiskt. Viss användning förekommer dock inom t.ex. oljeindustrin där man använder lutetium som en katalysator vid bensinkrackning i oljeraffinaderier. Likaså kan den radioaktiva isotopen 177Lu användas vid viss cancerbehandling.

Det finns även en anna intressant radioaktiv lutetium-isotop, 176Lu, som har en halveringstid om ca. 38 miljarder år. Denna används framför allt vid åldersbestämning av t.ex. meteoriter.

Kort historik om lutetium

Grundämne 71 upptäcktes 1906 av både den österrikiske veteskapsmannen Carl Auer von Welsbach, den franske kemisten Georges Urbain samt den amerikanske kemisten Charles James, oberoende av varandra. Urbain och Welsbach föreslog olika namn på det nyupptäckta grundämnet, men då Urbain var först med att beskriva hur lutetium kunde separeras fick hans förslag företräde. Namnet lutetium kommer från det latinska namnet för Paris, Lutetia.

En tidigare benämning för lutetium är cassiopeium (med kemiskt tecken Cp), särskilt i tysk litteratur.

99,995 % rent lutetium

99,995 % rent lutetium, kuben är 1 cm3
Alchemist-hp (talk) (www.pse-mendelejew.de) / FAL


Skrivet av Stefan Johansson
Texten uppdaterades senast 2020-07-01


Skriv en kommentar