Grundämnet nobelium (No)

Nobelium är grundämne 102 i det periodiska systemet. Detta tal är även atomnumret för nobelium vilket betyder att nobelium har hundratvå protoner i sin atomkärna. Den kemiska beteckningen för nobelium är No och grundämnet hör till ämnesklassen aktinoider.

Nobelium i det periodiska systemet
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18
1 H He
2 Li Be B C N O F Ne
3 Na Mg Al Si P S Cl Ar
4 K Ca Sc Ti V Cr Mn Fe Co Ni Cu Zn Ga Ge As Se Br Kr
5 Rb Sr Y Zr Nb Mo Tc Ru Rh Pd Ag Cd In Sn Sb Te I Xe
6 Cs Ba * Hf Ta W Re Os Ir Pt Au Hg Tl Pb Bi Po At Rn
7 Fr Ra ** Rf Db Sg Bh Hs Mt Ds Rg Cn Nh Fl Mc Lv Ts Og
* La Ce Pr Nd Pm Sm Eu Gd Tb Dy Ho Er Tm Yb Lu
** Ac Th Pa U Np Pu Am Cm Bk Cf Es Fm Md No Lr
Bläddra mellan närliggande grundämnen
Mendelevium    ←   Nobelium   →    Lawrencium
Engelskt namn
Nobelium
Kemiskt tecken
No
Ämnesklass
Atomnummer
102
Grupp
3
Period
7
Relativ atommassa
Atommassa
259 u
[Rn] 5f147s2
Fullständig elektronkonfiguration:
1s22s22p63s23p63d104s24p64d105s25p64f145d106s26p65f147s2
Upptäckt år
1966
Upptäckt av
Joint Institute for Nuclear Research
Grundläggande data om grundämnet är avläst från Wikipedia

Allmänt om grundämnet nobelium

Nobelium är en transuranisk radioaktiv metall och den näst sista medlemmen av aktinoiderna. Nobelium är ett syntetiskt grundämne, dvs. det existerar inte naturlig på jorden utan kan bara skapas i t.ex. en partikelaccelerator. I nuläget känner man till tolv isotoper av Nobelium, varav den stabilaste (259No) har en halveringstid på ca. 58 minuter. Den isotop som är enklast att framställa, och således även den som är vanligast att den används i kemiska experiment, är 255No som har en halveringstid om ca. 3,1 minuter.

Kort historik om nobelium

Framställandet av grundämne 102 var en mödosam resa, och många forskargrupper hävdade att de hade upptäckt grundämnet, bland annat en forskargrupp från Sverige (Nobelinstitutet, 1957). Men det var inte förrän 1966 som grundämnet otvivelaktigt hade framställts, de som låg bakom detta var Joint Institute of Nuclear Research i Dubna i Ryssland.

Namnet nobelium hade dock hunnit föreslås av den svenska forskargruppen i samband med deras då antagna upptäckt 1957 (som de sedan drog tillbaka 1958), någonting omedelbart godtogs av IUPAC. Den ryska gruppen uttalade sig om detta 1968 och ansåg att det var ett förhastat beslut av IUPAC. Grundämnet fick dock behålla nobelium som sitt namn, ett namn som det fick efter den svenske vetenskapsmannen Alfred Nobel, uppfinnare av dynamiten och vars arv ligger till grund för Nobelpriset.


Skrivet av Stefan Johansson
Texten uppdaterades senast 2020-06-29


Skriv en kommentar