Grundämnet volfram (W)

Volfram är grundämne 74 i det periodiska systemet. Detta tal är även atomnumret för volfram vilket betyder att volfram har sjuttiofyra protoner i sin atomkärna. Den kemiska beteckningen för volfram är W och grundämnet hör till ämnesklassen övergångsmetaller.

Volfram i det periodiska systemet
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18
1 H He
2 Li Be B C N O F Ne
3 Na Mg Al Si P S Cl Ar
4 K Ca Sc Ti V Cr Mn Fe Co Ni Cu Zn Ga Ge As Se Br Kr
5 Rb Sr Y Zr Nb Mo Tc Ru Rh Pd Ag Cd In Sn Sb Te I Xe
6 Cs Ba * Hf Ta W Re Os Ir Pt Au Hg Tl Pb Bi Po At Rn
7 Fr Ra ** Rf Db Sg Bh Hs Mt Ds Rg Cn Nh Fl Mc Lv Ts Og
* La Ce Pr Nd Pm Sm Eu Gd Tb Dy Ho Er Tm Yb Lu
** Ac Th Pa U Np Pu Am Cm Bk Cf Es Fm Md No Lr
Bläddra mellan närliggande grundämnen
Tantal    ←   Volfram   →    Rhenium
Bild på grundämnet volfram

Olika exemplar av grundämnet volfram i ren form (99,98 %), kuben är 1 cm3 för jämförelse (och består av 99,999 % ren volfram).
© Alchemist-hp (talk) (www.pse-mendelejew.de) [FAL or GFDL 1.2]
Engelskt namn
Tungsten
Kemiskt tecken
W
Atomnummer
74
Grupp
6
Period
6
Relativ atommassa
Atommassa
183,84 u
Densitet
19300 kg/m3
Smältpunkt
3695 K   (3422 ℃)
Kokpunkt
6203 K   (5930 ℃)
7,5 Mohs
[Xe] 4f145d46s2
Fullständig elektronkonfiguration:
1s22s22p63s23p63d104s24p64d105s25p64f145d46s2
Upptäckt år
1783
Upptäckt av
Juan José Elhuyar och Fausto Elhuyar
Grundläggande data om grundämnet är avläst från Wikipedia

Allmänt om grundämnet volfram

Volfram är en sällsynt metall som i naturen i princip uteslutande förekommer tillsammans med andra grundämnen i olika kemiska föreningar. Någonting som verkligen utmärker volfram är dess höga smältpunkt, faktiskt den högsta av alla upptäckta grundämnen - makalösa 3 422 °C. Men det slutar inte där, volfram har inte bara den högsta smältpunkten utan även den högsta kokpunkten av alla grundämnen - rekordhöga 5 930 °C. I ren form är volfram en hård stålgrå metall som är svår att bearbeta.

Användningsområden hos volfram

Volfram har många användningsområden, mycket tack vare sina höga smält- och kokpunter. Framför allt i form av legeringar, där volframlegeringar bland annat används i glödtråden i glödlampor, i röntgenrör samt i elektroder för TIG-svetsning. Volfram är även det tyngsta grundämnet som har någon typ av biologisk funktion, då det används av vissa bakterier och arkéer (som tidigare kallades arkebakterier).

Kort historik om volfram

Grundämnet volfram upptäcktes 1783 av de spanska kemisterna Juan José Elhuyar och Fausto Elhuyar. Det var även de som gav grundämnet namnet wolfram, som kommer från mineralet wolframite som kan kopplas till tyskans wolf rahm som betyder ungefär varggrädde. Men om man kollar på t.ex. engelska Wikipedia så märker man att grundämnet där varken kallas wolfram eller volfram, utan snarare tungsten. Detta då grundämnet på många språk benämns enligt ett förslag som härstammar från 1781, då den tysk-svenske kemisten Carl Wilhelm Scheele var nära på att upptäcka det nya grundämnet som då benämndes tungsten från svenskans tung sten.


Skrivet av Stefan Johansson
Texten uppdaterades senast 2020-09-22


Skriv en kommentar